Rooney Mara On The Girl Who Would Be Lisbeth Salander: Oscars Q&A

Lisbeth Salander, misantropisk Watson till Mikael Blomkvists undersökande journalist Sherlock Holmes i Stieg Larssons roman Flickan med Dragon Tattoo , är av natur en regelbrytare. Titta inte längre än hennes dagliga jobb som hackare; ett sätt att angripa samhälle som ärrade henne. För att få Lisbeth att hoppa från sidan krävde det en skådespelerska med både en tonårig punkish attityd samt en glacial motståndskraft. Dessutom krävde rollen, som Noomi Rapace, som hade sitt ursprung i den ursprungliga svenska trilogin, en stjärna vars bild inte skulle dölja filmgästarnas uppfattning om karaktärens oortodoxi (skäl till varför sådana Salander-kandidater som Natalie Portman eller Scarlett Johansson överlämnades för Sonys Stateide remake). Regissör David Finchers förväntningar krossades av Rooney Mar , den raksträckta tjejen han kastade för att avvisa Jesse Eisenbergs Mark Zuckerberg i Det sociala nätverket . Genom ett halvt dussin skärmtest bevisade Mara sitt värde för Fincher och slutligen kastade sig över Sonys reticens. Mara har verkligen fått stadens uppmärksamhet och landat en roll i Terrence Malicks kommande Laglös samt bästa skådespelerska Golden Globe och Oscar-nomineringar för rollen.

PRISLÄNGNING: Visste du att någon som Lisbeth Salander växte upp?
MARA: Nej, jag tror inte att någon gör det. Det är det som är jättebra med henne: Hon liknar inte någon du har sett eller läst om tidigare.

PRISLÄNGNING: När du började auditionera för David Fincher, hade du den svenska accenten under kontroll?
MARA: Han bad om att skådespelerskorna skulle göra en svensk accent för auditionen. Det är en riktigt svår dialekt att räkna ut och det finns inte många som specialiserar sig på det här i Los Angeles. Det finns inget sådant som en svensk accent. Alla låter helt olika. Vissa låter brittiska eller amerikanska. Människor från norr låter annorlunda än människorna i söder. När jag provade var accenten inte så perfekt som det låter i filmen.

PRISLÄNGNING: Någon aning om vad det var som fick David Fincher att bestämma att det var du som spelade Lisbeth?
MARA: Jag vet inte. Inledningsvis ville han inte träffa mig. Jag hade precis avslutat Socialt nätverk och jag var något helt annat i det. Jag är alla saker i den filmen som Salander inte var. Så det var svårt för honom att slå huvudet runt tanken att jag kunde vara den här andra flickan. Jag tror att när han såg mig första gången [för Lisbeth], gick det upp för honom att jag kunde vara. Jag är inte säker på vad det är som han såg i mig som fick honom att veta att jag kunde vara tjejen. Jag tror att han försökte hitta någon som i grunden hade mycket gemensamt med den här tjejen.

PRISLÄNGNING: Prövade du i full Lisbeth regalia? Fick du piercingar, beskära håret?
MARA: Du vet, det skulle ha varit förödande att ha gjort det och inte ha landat delen. Jag hade en falsk piercing som jag skulle bära vid auditionerna. Jag försökte klä mig och göra mitt hår och smink så mycket jag kunde gilla karaktären, men det är svårt att göra det. Under skärmtesterna tog kostymdesignern Trish Summerville kläder åt oss.

PRISLÄNGNING: Med Lisbeth som grundats i böckerna och av skådespelerskan Noomi Rapace, vilken konstnärlig licens tog du med karaktären?
MARA: Det är svårt att se tillbaka och lista dessa saker nu, för det är något du gör ständigt. Vi ville verkligen vara så trogen mot boken som möjligt. I boken går hon runt i små jean mini-kjolar, Doc Martens och får ett jobbjobb i uppföljaren. Vi bytte verkligen hennes garderob. De blekta ögonbrynen är en sak vi gjorde, det är det bästa vi gjorde för hennes utseende.

PRISLÄNGNING: När du förberedde dig för rollen undersökte du Aspergers syndrom.
MARA: Jag gjorde det, jag gick på en skola, The Help Group i Sherman Oaks, CA - det är en skola för barn med autism eller Asperger. Tecken i böckerna kommenterar ständigt hur Lisbeth har Aspergers men det är aldrig bekräftat, det är bara vad folk tycker.

PRISLÄNGNING: Lisbeth uppfattas av många läsare som en korsfarare mot kvinnohat. Men finns det ingen ironi i hennes karaktär? Att hon enligt design är en kvinnohaters vision?
MARA: Jag tror inte att hon är en korsfarare för någonting. Jag vet att många ser henne som en symbol för feminism och jag vet att Stieg Larsson var feminist. Salander lever efter sina egna regler. Hon lever efter en strikt moralisk kod, men jag tror inte att hon gör något i gruppens eller sakens namn.

PRISLÄNGNING: Akademimedlemmar är ofta kända för att vara konservativa i sin biosmak. Vad är det med Lisbeths karaktär som gör henne sympatisk?
MARA: Det är svårt att inte vara sympatisk mot Lisbeth. Hon har haft ett så hemskt liv som systemiskt missbrukas av människor. Jag tror att alla kan relatera till det någon gång i sitt liv: Människor i en maktposition som missbrukar den makten över andra. Hon har inte heller mycket sympati för sig själv vilket gör henne mer sympatisk. Hon tänker aldrig på sig själv som ett offer.