'Boy & The World' regi-team som avskräcker nuvarande trender inom animering

Med sin andra animerade långfilm, Boy & The World , författarregissören Alê Abreu strävar efter att visa något av Latinamerikas historia genom en ung pojkes ögon. Varje film i kategorin Bästa animerade filmer vid Oscars 2016 har sin egen unika estetik, och Pojke är inget undantag - du kan känna ett par uppmärksamma händer bakom den vackert designade och färgstarka filmen. Som land har Brasilien haft ett antal sticks vid Oscars, i olika kategorier, men aldrig vunnit loppet - Pojke Nominering tillsammans med Pixars favorit Ut-och in har skapat enorm spänning i Abreus hemland, dock, ledande fans att gå så långt som insamling för filmens Oscar-kampanj. Tillsammans med biträdande regissör Priscilla Kellen vägde Abreu in sina känslor för aktuella trender inom animering, filmens unika blandning av 2D-animering och 3D-dynamik, och hans misstro mot poängen av hemstadshjälpare som har kommit ut ur träverket för att stödja filmen. .

Obs: Abreu var en brasiliansk infödd och talade mestadels på portugisiska. Hans svar översattes av Teresa Sousa.

Vad var ursprunget till detta projekt?

Abreu: Allt började när jag arbetade med ett annat projekt Latinsk sång , som var en blandning av animation och dokumentär, och det handlar om 15 år av Latinamerikas historia. De finns i några av mina skissböcker, figuren av den här lilla pojken jag ritade tidigare - den här karaktären - jag kände att den här pojken vinkade till mig och ropade på mig att upptäcka hans historia.

Priscilla, vad var din roll som biträdande regissör för den här animerade funktionen?

Kellen: Vi var ett riktigt litet lag. Det är oberoende film, så vi hade en mycket låg budget, huvudpoängen i mitt arbete var att förstå vad Ale ville nå i filmen och att översätta den till folket i teamet. Vi ville till exempel att allt skulle se handritat ut, men vi behövde ha fler människor, annars skulle det ta för lång tid att göra det. Vi utvecklade ett system för att använda Ales spår och utkast och för att bygga animationen som om allt var gjort av hans hand.

Kan du utarbeta vad den processen innebar?

Abreu: Allt började med Latinamerikas historia, genom den här pojkens ögon. Att inte rita som ett barn, för jag är inte ett barn, utan att rita med ett barns frihet och kunna uttrycka denna frihet.

roku utan kreditkort

Kellen: I början hade vi inte ett manus. Alê byggde hela filmen på tidslinjen och lade lite musik och mycket grova teckningar som referens, men han gjorde en animation som var riktlinjen för filmen. Under denna animatik bröt vi in ​​i sekvens, och varje sekvens skulle Alê arbeta med animationer som vi skulle skanna in i datorn, (med) kritor, texturer, färger, målningar, alla saker som han gjorde separat, och vi skulle sätta det tillsammans på datorn med grafiska artister som arbetade på vårt team. Det var typ av bild-för-bild, med hjälp av datorn.

Animering är ett medium som möjliggör intressant spel med rymd och perspektiv som går utöver möjligheterna i live-action-bio. Är det arbete svårt att konceptualisera?

Abreu: Det är intressant. Något som vi skulle berätta för hela teamet som var mycket viktigt för dem att förstå var att tänka på datorns skärm som ett tomt pappersark. Universum (av filmen) är ett 2D-universum - det är platt - och jag ville kunna överraska åskådaren med ett avbrott av denna 2D-bild, för samtidigt är det en film som har en 2D- och 3D-känsla . Det var brottet av denna 2D till en känsla av djup - att göra det till att personen som tittar är interaktiv med denna konstruktion.

Jag tror att animering är ett stort universum som är oändligt. Det har inte slut, men är ett mycket vackert, rikt universum, säger Abreu, om aktuella trender mot 3D i animationsvärlden.

I USA reglerar Pixars stil med 3D-animering dagen. Vilka är dina tankar om aktuella trender inom animationsteknik?

Abreu: Jag tror att animering är ett stort universum som är oändligt. Det har inte ett slut, men är ett mycket vackert, rikt universum. Det jag ser hända med filmerna är att det har skett en standardisering av själva filmerna, som alla filmer kom från samma produktionsföretag. Och jag tycker att detta är väldigt dåligt, för om de är standard utnyttjar de inte hela räckvidden; animering kan vara mycket mer än så - kan vara mycket mer än bara teknisk.

Kellen: Många gånger tas animering som om det var själva språket, men det är bara teknik, och med den här tekniken kan du nå många språk. Varje berättelse ska ha sitt eget språk. Jag vågar säga att jag inte tror att Alê skulle göra en annan film med samma språk, med samma stilar som han använde för Boy & the World .

Medan filmen till stor del är tyst finns det bitar av dialog från några av de vuxna karaktärerna, och jag kunde inte identifiera språket. Det låter inte som portugisiskt.

Abreu: Det är på portugisiska, bakåt.

Intressant. Det låter europeiskt.

Kellen: Ja, det gör det; som sydeuropeiska, östeuropeiska. Rösterna är bara estetiska. De ska inte betyda någonting. Du borde inte förstå ord för ord.

Abreu: Bara för att känna känslorna av en liten pojke som inte förstår vad som händer.

hur man tittar på kännetecken på roku

Kommer filmen från din egen upplevelse av världen som barn?

Abreu: Jag tror att allt vi gör, i termer av konst, ligger inom oss, och jag försökte få det nära pojken som jag var, som alla vuxna som tar med sig bagaget. På ett sätt tror jag att den här filmen gjordes av en pojke för pojkarna som bor i andra vuxna - pojkar, på ett sätt att tro att allt är möjligt. Det som ger oss ett stort hopp, för om allt är möjligt kommer det att vara möjligt att bygga till och med en ny värld.

Stilistiskt går filmen från den tomma, sterila, vita världen till en vackert mättad färgvärld. Hur kom du fram till en färgpalett för filmen?

Abreu: Det finns många saker som inte passar in i ord, och den här processen att välja färger är en mycket intuitiv process. Jag kunde inte förklara hur vi kom fram till det. Vi tänkte på grunderna, men sedan funderade vi på att sätta färger i varje sekvens.

Kellen: Enligt vad jag minns av processen tror jag att Alê skapade en målning för varje ögonblick i animatiken. Det var konceptbrädorna - dessa konceptbrädor vaknade till liv med känslorna från dessa ögonblick, och sedan insåg vi att var och en hade en färg, så den skulle berätta sekvensen från den färgen, ur den synvinkeln.

Abreu: Det var en film som var väldigt trött på resonemang.

På en nivå verkar filmen presentera en kritik eller satir av kommersialism och kommersiell kultur, i de upprepade bilderna vi ser av TV-annonser.

Abreu: I den här berättelsen, när du distanserar dig från världen, kommer du närmare. Det är ett sätt att du kommer långt bort för att kunna se världen.

Hur lång tid tog det att göra den här filmen, och vilken nivå av stöd finns det för den animerade konsten i Brasilien?

vad hände med anna kat i american housewife

Abreu: Det tog oss tre och ett halvt år för animationsproduktionen och ett år mer för produktion av animatorn.

Kellen: Vi hade sponsringsmedel från San Paulos stadsregering. många, många fonder. Det är också mycket låg budget. Det finns policyerna och du kan göra det, och det är ett mycket speciellt ögonblick för brasiliansk film och för audiovisuella bilder på ett sätt, för innan vi inte hade vår bransch, och efter att jag skulle säga kanske 15 år eller 20 år , det återkommer bio i Brasilien. Nu ser vi att fröna utvecklas. Det växer. Det blir en marknad och en bransch. Det har alltid varit galna killar som gjorde animeringen i Brasilien med sina egna pengar - till och med Alês första långfilm gjorde han 30 procent på egen hand. Han arbetade som animatör för reklam. Så på natten animerade han sin egen långfilm, och när han hade gjort 30 procent av filmen kunde han få lite pengar eftersom han kunde bevisa att han kunde avsluta filmen. Numera ökar det i antal och i kvalitet eftersom vi har universitet eller tekniska skolor för animering som vi tidigare inte hade.

Brasilien är ett land som har nått Oscar flera gånger, i olika kategorier, men aldrig har vunnit priset. Jag kan tänka mig att det finns mycket stolthet och spänning över den stora framgången med den här filmen.

Kellen: Människor hejar verkligen på oss.

Abreu: Folket deltar genom insamling - denna insamling kommer att skickas hit till USA för att själva göra kampanjen för Oscars.

Kellen: En rolig sak är att vi hade en lågbudgetfilm, så vi hade ingen stor budget för reklam när vi släppte på bio i Brasilien för två år sedan. I landet med två hundra miljoner människor såg bara 30 tusen människor filmen i teatrarna och nu nomineras går alla tillbaka till teatrarna. Vi hade 45 utmärkelser över hela världen och ingen noterade filmen, men på grund av Oscars, nu vill alla se filmen, och det är verkligen tillfredsställande.